8 november 2010

Om lätt packning och vita tröjor

Som bekant är Afrikas jord röd, dessutom är den ofta dammig eller lerig. Om jorden är dammig innebär det ofta att det är varmt, vilket i sin tur innebär att man svettas. Det röda dammet verkar sugas med magnetisk kraft till just svett.

När jag för några veckor sedan stod med en tom väska framför mig var det en tanke som hela tiden studsade i mitt huvud: Packa lätt, ta inte med en massa onödigt krafs som du aldrig använder.
Samma tips fick jag från min syster som hjälpsamt stod bredvid.
– Du har för mycket kläder med dig, för många linnen.
Hon pekade på högen av vita linnen och tröjor som växt sig gigantisk på golvet vid ryggsäcken.


Eftersom jag har ett missbruk när det kommer till vita tröjor och linnen så packades den gigantiska högen ner i väskan i alla fall. Försvann gjorde istället diverse shorts, kjolar och tröjor i varierande kulörer.

Detta ångar jag nu bittert.


Det är fredagen den 29 oktober. Iförd en av alla dessa vita tröjor befinner jag mig tillsammans med övriga Rwanda-resenärer vid en väg i utkanten av Masaka, Uganda. Det är tidig morgon och vi har just blivit lämnade av vi-skogen chauffören för att vänta på bussen till slutmålet: Kigali.
På vägen rusar bussar, motorcyklar och bilar förbi. Vid vägkanten trängs välklädda afrikanskor i stormönstrade kangas och med spädbarn fastknutna på ryggen med bagage och försäljare som erbjuder grillspett, godis, läsk, grillade matbananer, servetter, ja allt du kan tänka dig, till bussarnas resenärer.
En lastbil får plötsligt problem med vägens lutning, lägger i en lägre växel, gasar och spottar samtidigt ut ett svart moln av dieselavgas på oss som står vid sidan av vägen. Molnet sprider sig som en klusterbomb, tusentals svarta sotklumpar yr genom luften. Lastbilen tar fart upp i backen. 
Prickiga som ett gäng dalmatiner och i kläder som aldrig någonsin kommer att bli rena igen står jag och mina vänner kvar i väntan på vår buss.

2 kommentarer:

  1. Vita kläder är totalt värdelösa i alla fall, jag har färgat alla mina rosa.

    SvaraRadera
  2. Håller med om det första men inte det andra. Leif

    SvaraRadera