Home de sant Jean

Kibuye 20 november 2010

Det är synd att säga att Kibuye är en stad. På bussens höger sida ser jag reklamskyltar dyka upp bland träden och buskarna, de kommer allt tätare varandra. Nedanför vägen är sjön och på en kulle på andra sidan vägen skymtar den kyrka, vid dess sida, alldeles på toppen ligger ett stenhus med utsikt mil omkring. Utsikt över tusen kullar och över Kivusjön. Det är Home de sant Jean, det katolska gästhemmet där vi snart skall checka in för ca 40 kr/person och natt.



Bussen svänger igenom en rondell och så är vi framme. Reklamskyltarna är det enda som vittnat om att vi närmat oss en stad. Kibuye består av ett antal katolska gästhem och kyrkor på toppen av olika kullar, mellan dem slingrar sig vägar. Ner från en kulle, upp för en annan. Någonstans finns ett sjukhus, ett postkontor, en supermaket och någonstans där emellan bor Kibuyes 78.000 invånare.


Kibuye har alla de saker som man kan förvänta sig av en stad, det enda som saknas är den typiske urbana människan, några sådana finns det inte här. Husen i Kibuye är identiska med de på landsbygden en kilometer bort, bakom knuten odlar familjerna sina bananplantor och vid sidan av vägen står en get parkerad. Överallt människor med gigantiska paket av kvistar på huvudet.

Vi tar båten ut på Kivusjön, vi far mellan paradisöar som sticker upp som små toppar ur vattnet. Tar en lov runt några stenar där ett tiotal fåglar slagit sig ner. Båtkillen berättar att det bara för några veckor sedan bodde människor på öarna här. Men det får man inte längre, det har regeringen bestämt. De enda människorna som syns till nu är båtförarna som hoppas få sälja en tur till någon av de få turister som hittat hit.

Inför en mindre publik tar vi ett dopp i Kivusjöns turkosa vatten sen tar vi en buss tillbaka till verkligheten.